Ståtligt till fest

Utöver dräkterna berättar utställningen om textilernas och framställningssättens historia. Uppmärksamheten fästs på dräkternas praktfulla detaljer: linne- och ylletygen, tennspännen, de färgglada ränderna i kjoltygen, huvudbonaderna, fickorna…

Utställningen väcker också frågor. Vart hamnade vardags- och festkläderna när de inte längre användes?
- Under gångna tider återanvändes allting – linnetygsbitarna blev till sängkläder, ylletygen till fällar eller hästtäcken. Med de dyrbaraste och färggrannaste tygen dekorerade man fickor eller förkläden. Från och med 1800-talets slut blev dräkterna slutligen till trasmattor, berättar folkdräktscentrets amanuens Marja Liisa Väisänen.

Folkdräkterna är varianter av de festdräkter som folket använde på 1700- ja 1800-talen. Via dem fortlever den folkliga festdräkttraditionen med dithörande dräktdelar, såsom styckemössor av filt, vadmalsmantlar och sidenförkläden som tillverkats skickligt och med olika handarbetstekniker.

I folklig festklädsel förenas på ett naturligt sätt åtskilliga delområden inom folklig handarbetskonst, karaktärsdrag och material som är typiska för olika tidsperioder och områden. Vissa delar av dräkten tillverkades hemma, vissa delar köptes eller beställdes hos yrkeskunniga. Denna tradition fortlever i folkdräkterna.